Inredningen i Point/A flyttar gränserna för modulärt inifrån

Hur skapar man en interiör som både omfamnar modulernas logik och samtidigt utmanar bilden många har av tillfälliga byggnader? För inredningsarkitekten Elisa Hedin på White Arkitekter har Point/A varit ett laboratorium för cirkulära materialflöden, nya samarbeten och en helt annan upplevelse av hur en modulär byggnad kan kännas – från första steget över tröskeln.

Inredningsarkitekturen bakom Point/A

Point/A är inte bara Adapteos nya kontor, utan också en fysisk plattform för att visa hur cirkulärt modulbyggande kan se ut i praktiken.

– Jag jobbar med inredningsarkitekturen i Point/A och startade med att ta fram idéer och koncept. Sedan har vi applicerat det i byggnaden och tittat på olika möbleringsplaner och hur det här kan realiseras på platsen, säger Elisa Hedin, inredningsarkitekt på White Arkitekter.

Inredningskonceptet ska både fungera för Adapteos medarbetare i vardagen och inspirera kunder och samarbetspartner som kommer dit för att uppleva vad moduler kan vara.

När modulbyggnader blir en positiv utmaning

Från programskede till färdig design har en fråga varit central: hur kan inredningen visa att modulära byggnader och upplevelsen av dem kan vara cirkulära, sinnliga och högkvalitativa?

En viktig del av svaret ligger i materialvalen. Tidigt i projektet satte teamet upp principer för hur man skulle arbeta med återbruk, cirkularitet och direktåterbruk. Det handlade inte bara om enstaka ”gröna” produkter, utan om att definiera olika nivåer av cirkularitet och sedan konsekvent applicera dem i interiören.

Det arbetet har lett till djupa samtal med materialproducenter. Teoretiskt talar många om golvplattor, undertak eller andra ytskikt som kan tas upp, flyttas och få ett nytt liv i en annan byggnad. I praktiken ställs helt andra krav: går det verkligen att demontera utan att skada kanter, finns märkning som gör att vi vet vad som är vad om 15 år, och kan producenten fortfarande ta emot materialet när det är dags att plocka ned det?

– Det blir väldigt intressanta samtal. Alla vill dit, men för att komma dit måste vi ställa de här konkreta frågorna i riktiga projekt, säger Elisa Hedin.

Genom Point/A har dessa frågor blivit konkreta. Projektet fungerar som en katalysator där visioner om cirkulära materialflöden testas i verkligheten. För Elisa innebär det att arkitekturen och inredningen inte bara handlar om hur något ser ut här och nu, utan också om hur varje komponent ska kunna demonteras, flyttas och användas på nytt.

Att gestalta moduler för vad de är

Samtidigt vill hon gestalta interiören på ett sätt som tar modulernas förutsättningar på allvar, utan att försöka dölja dem.

– Det är ju klart att det är jätteintressant att jobba med moduler i det här sammanhanget. Vad är en modul och hur kan man jobba med det utan att försöka låtsas att det inte är moduler? säger hon.

I stället för att förvandla byggnaden till något den inte är, förstärks de kvaliteter som redan finns i systemet. Rumsligheter, repetitioner och systematik används som arkitektoniska verktyg, inte som begränsningar.

Om vi ser vilka kvaliteter som redan finns i modulerna och förstärker dem, kan vi omfamna modularkitekturen på ett sätt som lyfter den, i stället för att låta den låtsas vara något annat.

Det här påverkar också upplevelsen för den som kliver in i Point/A för första gången. Besökaren möts av genomtänkta rum, taktila material och en helhet där ljus, färg och detaljer samspelar. Målet är att väcka just den där reaktionen: att moduler kan upplevas som lika genomarbetade och inspirerande som vilken permanent byggnad som helst.

När standarder blir arkitektoniska möjligheter

Elisa beskriver samarbetet med Adapteo som avgörande. Genom att utgå från befintliga standarder, men också vara beredd att justera mått eller komponenter där det ger stor gestaltande effekt, har man kunnat bygga in arkitektoniska kvaliteter i ett industriellt system.

– Det kan handla om att twista storleken på ett fönster för att få in andra gestaltningskvaliteter, så att modulerna blir mer arkitektur än bara ett system, säger hon.

I arbetet med Point/A blir det tydligt att modularitet inte bara handlar om hela rum eller volymer, utan också om väggar, dörrar, köksmoduler och andra byggnadsdelar som kan plockas isär och sättas ihop igen. Byggnaden blir ett slags pussel där komponenterna förväntas cirkulera, snarare än ersättas.

Spänning mellan plats och rörlighet

Det finns också en spänning mellan platsbundenhet och rörlighet. Varje modulär byggnad måste landa på en specifik plats, förhålla sig till väderstreck, marknivåer och omgivning. Samtidigt ska den kunna lyftas och fungera i nya sammanhang. För inredningsarkitekturen innebär det ofta att börja ”inifrån och ut”: från rummet, funktionen och människan, och sedan bygga vidare mot fasad och stadsrum.

Point/A blir därmed ett konkret exempel på hur inredningsarkitektur kan driva utvecklingen av cirkulärt modulbyggande. Genom att förena återbruk, systematik och stark gestaltning visar projektet att modulära miljöer kan vara både flexibla, estetiskt tilltalande och långsiktigt hållbara. I en framtid där krav på demonterbarhet, cirkularitet och resurseffektivitet skärps kommer just den typen av helhetssyn att vara avgörande.

Fakta om Point/A: Arkitekturen

• Inredningen i Point/A är framtagen av White Arkitekter med fokus på cirkulära materialflöden.
• Konceptet bygger på återbruk, både direkt och efter bearbetning, samt material som är utformade för att kunna demonteras och användas igen 
• Interiören ska fungera både som vardaglig arbetsmiljö och som showroom för kunder som vill uppleva modulär arkitektur i praktiken.
• Målet är att utmana bilden av modulhus och visa att modulär inredning kan hålla samma nivå som, eller överträffa, traditionella, permanenta kontor.

Nyfiken på hur modulära miljöer kan utformas för människor? 

Följ utvecklingen av Point/A och se hur inredningsarkitektur, materialval och modulära miljöer kan utformas för att människor faktiskt ska trivas.