Denna bloggpost bygger på en debattartikel av Ola Skogå, vd för Adapteo Sverige, publicerad i Dagens industri.

I nästa kris riskerar Sverige att sakna vårdplatser, evakueringsboenden och ledningslokaler. En stor del av den svenska lokalförsörjningen lämnas fortfarande åt improvisation.

I februari 2026 presenterade regeringen en nationell strategi för motståndskraft i samhällsviktig verksamhet 2026–2030. Strategin sätter riktningen, men lämnar den avgörande frågan obesvarad: var ska verksamheten faktiskt bedrivas när krisen slår till?

Lokalfråan är avgörande för svensk krisberedskap

Behoven av samhällsviktig verksamhet minskar inte under en kris. Tvärtom ökar de inom flera områden, exempelvis inom vården.

Under pandemivåren 2020 byggdes Stockholmsmässan om till fältsjukhus för att kunna ta emot omkring 600 patienter, med intensivvårdsplatser och syrgas på plats. Även om fältsjukhuset aldrig togs i bruk, är det ett imponerande exempel på omställningsförmåga.

Men det är också ett symptom på ett system som saknar förberedda lösningar. Omställningen kunde ske därför att lokaler råkade finnas. Den ordinarie verksamheten på mässan var inställd. Det skedde inte för att det fanns en plan att följa.

Lokaler är en förutsättning för ett fungerande samhälle

Samhällsviktig verksamhet definieras som att konsekvenserna kan bli allvarliga om verksamheten upphör. Det gäller exempelvis vård, boende eller funktioner för ledning och styrning.

För dessa verksamheter är lokaler inte en sidofråga. De är en förutsättning för ett fungerande samhälle.

I en Novusundersökning från 2025 bland svenska kommuner, beställd av konsultföretaget WSP, uppgav enbart 12 procent att de har god förmåga att upprätthålla samhällsviktig verksamhet vid en krissituation. Endast 5 procent menade att myndigheterna hade klargjort deras roll i krisberedskapen och hälften av kommunerna visste inte vilka resurser de behövde från näringslivet.

Med en strategi på plats har det säkerligen skett ett visst kunskapslyft bland kommunerna. Men kommer det räcka?

Kommuner och regioner behöver mer stöd

I slutändan är det hos kommuner och regioner som den praktiska krisberedskapen sker. Om regionerna och kommunerna inte ges tillräckligt med stöd och riktning riskerar även åtgärderna att bli ofullständiga och ojämna.

När varje kommun och region tvingas lösa sina lokalbehov från fall till fall får människor olika förutsättningar beroende på var i landet de bor. Det är inte en robust beredskap.

Kommuner kommer att behöva mer stöd och riktning från svenska myndigheter än vad de har fått. Den nya strategin för motståndskraft i samhällsviktig verksamhet är välkommen. Men den löser inte den operativa frågan: hur lokalbehov faktiskt säkras när läget blir skarpt.

Utan en fungerande modell för lokalförsörjning riskerar strategin att missa flera avgörande perspektiv.

Befintliga marknadslösningar kan stärka beredskapen

Lokaler kan säkras med befintliga marknadslösningar. Modulära byggnader kan snabbt skalas upp, flyttas och tas i bruk där det finns behov.

Men viktigast av allt är att lokalfrågan lyfts upp och prioriteras som en del av svensk krisberedskap, med förberedda lösningar och avtal som säkrar att kapacitet finns på plats på förhand.

Tre steg för en fungerande lokalförsörjning i kris

För att svensk beredskap ska fungera i praktiken krävs tre tydliga steg.

• 1. Kartlägg kritiska lokalbehov i förväg

  Myndigheter, kommuner och regioner behöver identifiera vilka funktioner som måste fungera även vid störningar, till exempel vaccinationscentraler, vårdytor, sambandscentraler och tillfälliga boenden.

• 2. Förbered standardiserade lösningar i förväg
  Det ska redan vara bestämt hur en extra vårdavdelning, ett evakueringsboende eller en ledningsplats ska utformas, dimensioneras och utrustas.
  Regeringen bör ge Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att ta fram praktiskt metodstöd och scenariopaket för kommuner och regioner, så att det blir tydligt hur lokalbehov löses i olika kriser och när flexibla lokallösningar ska aktiveras.

• 3. Säkra kapacitet genom beredskapsavtal för lokaler
  Beredskapskapacitet av modulära byggnader måste upphandlas innan krisen kommer, med villkor för hur snabba avrop av fördefinierade lösningar ska gå till.
  Med sådana avtal förpliktar sig leverantörerna att alltid ha en beredskapskapacitet tillgänglig.

  Vi behöver agera innan nästa kris

  Våra samhällen måste kunna erbjuda extra vårdplatser, evakueringsboenden och sambandscentraler inom dagar, inte månader, när krisen uppstår.

  Vi kan inte vänta på nästa stora samhällskris innan vi tar frågan på allvar.