- 4 min läsning
Återbruk minskar inte bara miljöpåverkan, det ger också en plats en tydlig identitet.
Alexander Ståhle är doktor i stadsbyggnad och VD för arkitektkontoret Spacescape. Han är övertygad om att framtidens städer måste bli tätare, grönare och mer blandade. Han ser gärna städer utvecklas med så kallade testbäddar innan man gör en permanent åtgärd. Detta är något som redan nu görs i stor skala runt om i världen för gator. Men det skulle vara intressant att göra det även för byggnader och inte minst när det gäller samhällsservice, där behoven skiftar.
Du är både stadsbyggnadsforskare och stadsbyggnadskonsult. Vad innebär det att du gör i praktiken?
”Det är en blandning av uppgifter där jag lägger en del av min tid på forskning inom stadsbyggnad och omvärldsbevakning. Sedan är jag involverad i flera stadsbyggnadsprojekt, där min roll ofta handlar om att vara en inspiratör, omvärldsbevakare och innovatör och där vi som team ska hitta nya lösningar på oftast komplexa och svåra problem.”
Hur man bygger påverkar utsläppen inte minst eftersom material som betong, stål och plast står för stora klimatutsläpp?
Vi som stadsbyggnadskonsulter förordar ofta att man ska bygga i trä, både för småhus och flerbyggnadshus. Det har dessutom många positiva effekter förutom lägre klimatutsläpp. Det är en lokal naturresurs och även livsmiljön blir bättre av trähus. Sedan sker det mycket inom energieffektivitet där vi ser att det redan börjar komma så kallade plusenergihus, som genererar mer energi än de förbrukar, genom en kombination av solpaneler och bra isolering mot både värme och kyla.
Ett annat sätt att minska utsläpp är ju att bygga mer cirkulärt genom att återanvända material och byggnader. Hur gör man det som stadsplanerare?
Ett bra exempel som vi jobbat med är nya Kiruna, där man flyttar hela stadskärnan. Där har vi förespråkat att man ska försöka flytta så många hus som möjligt, men också återbruka parkbänkar och lyktstolpar. Slakthusområdet i Stockholm är ett annat bra exempel där man bevarar många av de gamla industrifastigheterna men ger dem nytt liv med andra funktioner. Att återbruka är inte bara något som minskar miljöpåverkan. Det ger också en plats en identitet och gör den mer intressant att bo i.
Finns några andra exempel på stadsbyggnadsprojekt som ligger i framkant när det gäller hållbarhet och vad är deras framgångsfaktorer?
I Sverige skulle jag lyfta fram Västra Hamnen i Malmö och Hammarby Sjöstad i Stockholm.
Det korta svaret på varför de är lyckade är att de är gröna, blandade och täta. Det gröna handlar om parker och gröna gårdar, men också om att det finns trädgårdar på bottenvåningen och grönskande balkonger. I blandat ligger att det finns olika bostadstyper och bostadsstorlekar. Men också att det finns kontor, handel och samhällsservice som skolor och barnomsorg som ligger i naturliga lägen. Man har också byggt tätt med gator som främst är gjorda för gång och cykel och med låg en hastighetsgräns för bilar.
Men en av utmaningarna med nya områden är att man inte riktigt vet vilka som kommer att flytta in och att det därför kan vara svårt att planera för till exempel samhällsservice. En idé skulle då vara att planera in flexibla byggnader som en del i detaljplanen?
Jag tycker att det är en spännande idé. När vi gör om gator så gör vi det ofta med testbäddar. Vi gör om genom att till exempel ställa ut växter och måla upp lekytor med färg, för att se hur det tas emot. Är det framgångsrikt gör man det mer permanent. På samma sätt skulle man kunna ha flexibla ytor där man provar en byggnads funktion. Stadsdelar förändras med de boende och demografin ändras. Skulle man då ha skolor som kan göras om till ett seniorboende skulle det vara jätteintressant eftersom det innebär en större elasticitet i stadsplaneringen.
Vad är då utmaningen med att få in flexibla byggnader i stadsplaneringen?
Både ur en stadsplanerares och en kommuns perspektiv ska alla byggnader, temporära som permanenta, bidra till stadsmiljön. Det vill säga en byggnad ska vara mer än bara sin funktion. En skola ska till exempel tillföra värden som att bidra till att skapa en levande mötesplats och en barnvänlig stadsmiljö. Byggnaden måste bidra till helheten.
En annan utmaning för flexibla byggnader är att de måste passa in i en tät kvartersstad. Det är en stor skillnad på en byggnad som ska in i ett befintligt kvarter, vilket ställer andra krav på till exempel entréer och fönster mot gatan. Det är en helt annan byggnad än den som man ställer upp på en tom yta.
En hållbar stad ska också vara inkluderande. På vilket sätt kan man bygga inkluderande?
Grundförutsättningen är att det finns en stor variation i bostadsstorlekar, så att man får en blandning av olika typer av hushåll. Sedan är de offentliga ytorna väldigt viktiga. Det handlar om att parker både ska vara tillgängliga för alla men också uppmuntra till inkludering. Lekplatsen ligger nära serveringen som i sin tur ligger i anslutning till meditationsplatsen, då får man en blandning av åldrar. Sedan är det också viktigt att de gemensamma ytorna är anpassade för personer med funktionsnedsättningar och att vi ger lika mycket utrymme för tjejer och killars verksamheter, när vi bygger sport- och fritidsanläggningar.
Du är också en framtidsspanare. Vad ser du i spåkulan?
Som stadsplanerare har man bra verktyg för att se hur framtidens städer kommer att se ut. Dels kan man titta på vad som ligger på ritborden idag när det gäller nya stadsdelar, men också genom att läsa kommunernas översiktsplaner för de sträcker sig ofta 15-20 år framåt. Av det jag ser känner jag mig både hoppfull och optimistisk. Jag ser att biltrafiken kommer ta allt mindre plats samtidigt som grönska uppvärderas. Städer utvecklas genom att förtätas vilket gör att man kan dra nytta av både befintlig infrastruktur och kollektivtrafik. Det finns också ett ökat intresse för att ta till vara på barns behov på ett bättre sätt i städerna.