Adapteo har intervjuat Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), som menar att en del av lösningen är att bygga mer flexibelt.
Vilka anser du vara de främsta utmaningarna Sverige står inför när det kommer till byggandet och förvaltningen av samhällsfastigheter?
–Vi har två tydliga utmaningar: klimatförändringarna och befolkningsutvecklingen. För det första behöver vi anpassa byggnaderna till ny teknik och nya miljöstandarder. De måste kunna stå emot exempelvis översvämningar och jordskred, där den risken finns. Men minst lika viktigt är att fråga sig hur vi kan bygga koldioxidneutralt och ta tillvara på till exempel solenergi. Det är en utmaning för framför allt fastighetsägarna, som regeringen har slagit fast bär ansvaret för byggnaders klimatanpassningar.
Annika Wallenskog fortsätter:
– För det andra har befolkningen ökat snabbt de senaste åren, vilket har gjort att vi har byggt många skolor och förskolor. Men de kommande åren ser vi ut att få en betydligt långsammare ökning. Andelen barn och unga kommer att minska samtidigt som personer över 80 år kommer att öka. Så då blir frågan; kan vi ställa om skolbyggnader till äldreboenden?
Ja, kan man göra det?
– Det beror på hur skolorna är byggda från början men om man bygger mer flexibelt så går det att anpassa dem. Äldreboenden har höga krav när det kommer till exempelvis rymlighet som måste uppfyllas.
Under det stora flyktingmottagandet 2015 och 2016 menar Annika Wallenskog att många kommuner fick ett plötsligt ökat behov av förskolor och skolor, vilket ledde till att många sådana byggnader uppfördes. I spåren av pandemin ser chefsekonomen att många kommuner återigen står inför ett behov av samhällsfastigheter de inte hade kunnat förutse.
–Det finns ett nytt mönster där främst barnfamiljer som vill bo större, och som tidigare kanske skulle ha flyttat till storstädernas kranskommuner, nu väljer att flytta längre bort ifrån sina arbeten. Invånare flyttar från många större städer som exempelvis Umeå och Örebro, samtidigt som mindre kommuner i samma region, såsom Vindeln och Lekeberg växer. Det är en konsekvens av pandemin och det ökade distansarbetet – en förändring som inte ingick i några prognoser innan 2020, säger Annika Wallenskog.
Hur ska kommuner kunna tillgodose de förändrade behoven – planerandet och byggandet av samhällsfastigheter är ju generellt en lång process?
– I större kommuner har man ofta bättre tillgång till fastigheter, men i mindre kommuner tror jag det blir viktigt att titta på om man kan bygga mer flexibelt. Om man kan bygga om förskolor till äldreboenden eller flytta byggnaderna om det behövs. Det är också viktigt att fundera på hur framtidens äldreboenden ser ut. Människor kanske inte vill ha äldreboenden, utan snarare ett boende att åldras i. En bostad som kan bli ett äldreboende efterhand. Kommuner behöver fundera på vad det är som lockar äldre personer att vilja flytta till ett boende.
Tidigare i år gjorde Novus på uppdrag av Adapteo en undersökning med svenskar i åldern 55-89 år, om deras attityder och inställning till äldreboenden. Studien visade att var femte person i åldersgruppen oroar sig över att förlora sitt sociala umgänge, och att var tredje anser att närhet till social service, butiker och caféer är viktigt för valet av äldreboende. Resultatet av undersökningen förvånar inte Annika Wallenskog:
– Jag bor själv i ett område med många äldre. Mitt intryck är att de tycker att det största problemet är att det är långt till kollektivtrafiken och till centrum, där de har sina nöjen. Att gå 1,5 km blir för långt för dom, säger hon.
Hur kan kommunerna och privata aktörer samverka för att möta det ökade behovet av äldreboenden?
– Kommuner kan behöva ta hjälp av privata aktörer som har kompetens och erfarenhet av att bygga äldreboenden. Om en kommun bygger ett äldreboende var tjugonde år, så är de kanske inte den bästa aktören för jobbet. Det finns ingen anledning till att uppfinna hjulet igen. Dessutom kan det bli överdimensionerat när kommuner som inte är vana vid att bygga samhällsfastigheter ska göra det helt själva, vilket inte är hållbart ur varken ett ekonomiskt eller klimatmässigt perspektiv.
Annika Wallenskog tycker sig se en förändring i att allt fler kommuner börjar använda sig av flexibla och cirkulära byggnader för att möta de oförutsägbara behoven:
– Jag tror att det hänger ihop med flyktingmottagandet som fick fler att förstå att behoven av samhällsfastigheter kan ändras snabbt. Och nu inte minst på grund av pandemin har vi ju förstått att snabba förändringar kommer att ske även kommande år. Men törs vi lita på att det är permanent? Det är en fråga många kommuner ställer sig själva.
Och vad är ditt svar på den frågan?
– I relativt hög grad tror jag det, men det finns ju ingen som kan vara säker på någonting.