Men en av utmaningarna med nya områden är att man inte riktigt vet vilka som kommer att flytta in och att det därför kan vara svårt att planera för till exempel samhällsservice. En idé skulle då vara att planera in flexibla byggnader som en del i detaljplanen?
Jag tycker att det är en spännande idé. När vi gör om gator så gör vi det ofta med testbäddar. Vi gör om genom att till exempel ställa ut växter och måla upp lekytor med färg, för att se hur det tas emot. Är det framgångsrikt gör man det mer permanent. På samma sätt skulle man kunna ha flexibla ytor där man provar en byggnads funktion. Stadsdelar förändras med de boende och demografin ändras. Skulle man då ha skolor som kan göras om till ett seniorboende skulle det vara jätteintressant eftersom det innebär en större elasticitet i stadsplaneringen.
Vad är då utmaningen med att få in flexibla byggnader i stadsplaneringen?
Både ur en stadsplanerares och en kommuns perspektiv ska alla byggnader, temporära som permanenta, bidra till stadsmiljön. Det vill säga en byggnad ska vara mer än bara sin funktion. En skola ska till exempel tillföra värden som att bidra till att skapa en levande mötesplats och en barnvänlig stadsmiljö. Byggnaden måste bidra till helheten.
En annan utmaning för flexibla byggnader är att de måste passa in i en tät kvartersstad. Det är en stor skillnad på en byggnad som ska in i ett befintligt kvarter, vilket ställer andra krav på till exempel entréer och fönster mot gatan. Det är en helt annan byggnad än den som man ställer upp på en tom yta.
En hållbar stad ska också vara inkluderande. På vilket sätt kan man bygga inkluderande?
Grundförutsättningen är att det finns en stor variation i bostadsstorlekar, så att man får en blandning av olika typer av hushåll. Sedan är de offentliga ytorna väldigt viktiga. Det handlar om att parker både ska vara tillgängliga för alla men också uppmuntra till inkludering. Lekplatsen ligger nära serveringen som i sin tur ligger i anslutning till meditationsplatsen, då får man en blandning av åldrar. Sedan är det också viktigt att de gemensamma ytorna är anpassade för personer med funktionsnedsättningar och att vi ger lika mycket utrymme för tjejer och killars verksamheter, när vi bygger sport- och fritidsanläggningar.
Du är också en framtidsspanare. Vad ser du i spåkulan?
Som stadsplanerare har man bra verktyg för att se hur framtidens städer kommer att se ut. Dels kan man titta på vad som ligger på ritborden idag när det gäller nya stadsdelar, men också genom att läsa kommunernas översiktsplaner för de sträcker sig ofta 15-20 år framåt. Av det jag ser känner jag mig både hoppfull och optimistisk. Jag ser att biltrafiken kommer ta allt mindre plats samtidigt som grönska uppvärderas. Städer utvecklas genom att förtätas vilket gör att man kan dra nytta av både befintlig infrastruktur och kollektivtrafik. Det finns också ett ökat intresse för att ta till vara på barns behov på ett bättre sätt i städerna.